Det är ju natt
Klockan är 2.25 och jag sitter i köket och ger Stina gröt... Hon vakna och illskrek klockan 1, kunde inte ammas för att hon var så täppt i näsan och hon kunde inte sova för att hon inte kunde äta. När man hade ett barn gick det väl an att ha det så här då kunde man ju sova å dagen när barnet sover. Nu vet jag att Vera vaknar 5.30 och sen är det full fart hela dagen. Men på det stora hela är ju detta en ganska kort tid i ens liv, men trött blir man. Bättre lycka nästa natt får vi hoppas.