miarangsjo

Innan BF i söndags kände jag mig helt frustrerad över graviditeten och tänkte att jag dör om jag måste gå över en enda timme...

Nu vet jag inte vad som hänt. Tar det helt lugnt, inte ett dugg frustrerad trots att livet med 20 extra kilon är aningen jobbigt, särskilt med en 1,5 åring som inte vill sova, äta eller byta blöja och en man som är borta 11 timmar varje veckodag. Fattar inte vad som hänt känns som när BF hade passerat la jag ner och dagarna bara går sin gilla gång...

Blir ju givetvis påmind varje gång någon ringer och säger "Känner du något?" Vad tror dom egentligen... 20 kilo extra, ett 3,5 kilos barn som ska ut genom underlivet inom några dagar. Klart som tusan man känner något..


23 december, flicka (Karl-Erik)
2 januari, flicka (Veronica och David)
5 januari, pojke (Rikard)
6 januari, flicka (Tova)
8 januari, flicka (Johan)
8 januari, pojke (Lotta)
9 januari, pojke (Lina)
9 januari, flicka (Matte)
11 januari, pojke (Mårten)
11 januari, flicka (Camilla)
12 januari, flicka (Mirjam)
12 januari, flicka (Fia)
13 januari, pojke (Anne-Marie)
15 januari, pojke (Mia)
17 januari, pojke (Roger)
18 januari, pojke (en annan Karl-Erik)